Vad är Värdskap?
KALENDER
PRENUMERERA NU

En gång i månaden kommer Värdskapsbrevet med en inspirerande historia, nyheter samt information om utbildningar och arrangemang!

Om värdskap - värdskapsfilosofin

Om värdskap - värdskapsfilosofin Nu kan du beställa värdskapfilosofin i tryckt format. Skriften är på 34 sidor och innehåller tio delar om värdskap och konsten att få människor att känna sig välkomna. Pris 55:-/st Vid beställning, kontakta kicki@vardskapet.se

NY BOK - LEDA SOM VÄRD

NY BOK - LEDA SOM VÄRD Den här boken är en hyllning till alla operativa chefer som får världen att fungera i verkligheten. 
Läs mer
BÖCKER FRÅN VÄRDSKAPET
DET GODA VÄRDSKAPET DET GODA VÄRDSKAPET
Boken om konsten att få människor att känna sig välkomna. En konst som utövas mot gäster, kollegor och oss själva.
Läs mer
SAGT OM VÄRDSKAP
Både hjärna och hjärta måste vara med.
KONTAKTINFORMATION
Post:
c/o United Spaces
Box 190
SE-101 23 Stockholm

Besök:
United Spaces Waterfront Building
Klarabergsviadukten 63
SE-111 64 Stockholm

info@vardskapet.se
Tel: 08-714 08 10
VÄRDSKAPET I SOCIALA MEDIER
Skriv ut
Värdskapsbloggen

Medkänsla på tåget

Jan Gunnarsson
PUBLICERAD 26/10 15:31

Jag sitter ensam i en inglasad hörna på väg tillbaka mot Stockholm. Något händer längre ner i vagnen. När jag tittar upp ser jag en tjej studsa upp från sin stol och närma sig min del av vagnen och jag hör hur hon börjar tala med konduktören utanför min kupé. Tjejen säger att hon inte kan sitta kvar på sin plats för att killen mitt emot ”är full eller drogad eller nåt, han sitter och spottar och skriker saker och jag har bokat första klassbiljett för att jag ville ha lite lugn och ro och kunna arbeta..” Hon är rejält upprörd och ledsen. Konduktören säger likgiltigt att hon inte kan göra så mycket. ”Inte göra så mycket.., ni måste ta bort honom därifrån, det är ju inte bara mig han stör..”, säger den upprörda. ”Hmm, jag får ringa efter serviceledaren”, säger konduktören. Jag som hört allt detta skjuter upp dörren och säger till tjejen att det finns plats i kupén och att hon är välkommen att sätta sig där, vilket hon gör. Någon minut senare kommer en 50-årig man med skylten Service Ledare på västen och drar upp dörren till kupén. Hon säger att han måste göra något så att hon kan sitta på sin plats.

”Vaddå, ska vi stanna tåget och slänga av honom här i skogen menar du!?”

”Stanna tåget…, det har jag inte sagt…”, säger tjejen.

”Ja vad vill du att jag ska göra da”, fortsätter han röd i ansiktet.

”Jag vet inte.. men jag har ju köpt en…”

Jag bryter in och säger att hon kanske kan sitta kvar här. Han nickar och mumlar, ”ja gör det”.

”Fast min väska står där borta”, säger hon, ”det är den stora röda”.

”Ska jag hämta din väska också, eller..?”, säger han, ”jag har faktiskt diskbråck”.

Återigen lägger jag mig i, ”jag kan gå bort och hämta den”.

”Äsch, jag hämtar väl den jäkla väskan”, säger han.

En stund senare frågar jag henne om hon är ok.

”Jo fast rätt upprörd är jag nog, jag menar det är ju inte mitt fel..”.

”Nä”, säger jag, ”det är det ju inte, är du på väg till Stockholm, jag tror platsen du sitter på är ledig hela vägen”.

”Vad skönt”, säger hon och jag ser hur hennes puls sakta lugnar sig.

”Jag har varit på en kurs i bemötande och det verkar ju inte vara något han serviceledaren varit på”, säger hon med kallt och uppgivet leende.

”Har du det”, säger jag nyfiket, ”vad arbetar du med?”

”Jag är sjuksköterska, jobbar med barn.”

”jag jobbar också med det.”

”Med barn?”

”Nä med bemötande”, säger jag.

”Jaså, vad gör du då?”

”Jag skriver och talar om något vi kallar värdskap, om konsten att få människor att känna sig välkomna.”

Hennes ögon visar att hon är nyfiken. Jag berättar och efter ett tag får hon boken ”Det goda värdskapet” av mig.

”Vilken tur i oturen att jag hamnade här, tack den boken ska jag verkligen läsa, eller kanske borde vi ge den till serviceledaren”, säger hon och ler.

Tåget stannar till. Två poliser kommer ombord och släpar med sig det störande elementet från vagnen. Han har grisat ner runt omkring sig och mumlar nåt om snutjävlar.

”Tänkte tanken”, säger jag om idén att ge en bok till serviceledaren, ”sedan började jag fundera på vad som skulle hända om man började från andra hållet..”.

”Hur menar du då, andra hållet?, undrar hon.

”Att se på hela situationen med medkänsla.”

”Nu får du nog allt förklara dig”, säger hon.

”Ok, vilka olika roller har vi i den här lilla föreställningen, först har vi den drogade killen, vi har dig, sedan konduktören och till sist serviceledaren.”

”Ok…”

”Vem är det mest synd om av alla dessa?”, frågar jag.

”Det måste väl vara den drogade killen, stackars jäkel.”

”Ja fy fasen, undrar hur det där gick till… och vem vill du sätta som nr två?”

”Hmm, nu blir det svårare, vilka hade jag kvar…det blir nog…Service Ledaren, med diskbråck och allt, han var nog inte så glad i sitt arbete och kanske hade problem hemma, vad vet man…men det ursäktar ju inte att uppförde sig dumt mot mig!”

”Verkligen inte, men om vi nu funderar på vem det kan vara mest synd om.

”Ok, ja då kommer han tvåa. Men sedan kommer jag, det var ju trots allt jag som råkade illa ut. Och sist kommer konduktören, så blir det nog.

”Ok, så överst på pallen hamnar den drogade, tvåan är herr Service Ledare, på tredje plats kommer du och utanför pallplats hamnar konduktören.”

”Eh..ja, så blir det, fast kanske jag ändå kommer sist med tanke på att jag sitter har med en bok!”

Vi sitter bägge och funderar över situation.

”Då börjar vi närma oss Stockholms central…”, ljuder i högtalarna när vi reser oss upp. ”Det är alltid lika roligt”, säger jag, ”har vi inte gjort det hela tiden.”

”Haha, det har du rätt i, tack för sällskapet”.

”Tack själv”, säger jag.

Efter en kram och ett leende skiljs våra vägar åt.

Kanske vi gick därifrån lite större och i ett bättre skick än om vi bara varit förbannade på en vilsen och drogad kille eller en medelålders man med diskbråck.

Text: Jan Gunnarsson

DELA INLÄGG

Facebook Twitter Blogger