Att vara fri tiden

juni 26, 2018

Min första kontakt med yoga och meditation var i Tällberg.

Jag var där en sommarvecka tillsammans med närmare 500 ledare från jordens alla hörn, under rubriken ”How on Earth can we live together”, ett spännande tema i en tid som vår.

En kväll när jag gick och la mig med huvudet fullt av intryck kollade jag igenom programmet för den kommande dagen, och upptäckte att det var ett morgonpass med yoga klockan 07.00 med någon som hette Sadhguru. Jag hade läst lite om yoga och lärt mig att ordet betyder ungefär ’förening’, att kroppen och sinnet och själen ska vara i harmoni med varandra och med världen runt oss.

Innan jag somnade googlade jag upp vem Sadhguru var och förstod att det mest skulle komma att handla om en klok man som skulle dela sin visdom med oss.

Inte alla hade tänkt det. Strax före sju kom jag i korridoren och upptäckte en känd svensk programledare och några andra tjejer som kom i yogakläder i läckra färger.

Vi kom in i ett rum, kanske var vi ett tiotal som orkat upp. Det stod 20 stolar i en cirkel och jag såg hur de som tänkt att töja kroppen undrade var mattorna fanns.

Efter en stund kom Sadhguru in i lokalen, iförd en grå turban, en stor slags vit klänning och sandaler. Ett stort grått skägg täckte nästan hela ansiktet. Han log och bugade sig för oss innan han slog sig ner i stolen bakom mikrofonstativet och började tala om livet och något han kallade ”inner management”.

Gänget som tänkt sig ett pass på mattor blev än mer förvånade när det plötsligt ringde i en mobiltelefon. Alla vi i ringen letade efter våra, till vi upptäcker att det var hans telefon som ringde, han sa ”excuse me”, pratade ett antal minuter, på hindu, innan han tryckte bort samtalet. ”Jag är ledsen, det var verkstan där hemma, jag har haft problem med min motorcykel.. var var vi.. jo det jag skulle fråga var om ni är lika lyckliga idag som när ni var fem år? Om ni inte är ni ju inte så bra på personligt ledarskap, eller?”

Det var något genuint äkta över honom och det han talade om. Vid några tillfällen har jag varit med i hans program, det har handlat om att vara människa, någon gång har det även ingått att sträcka ut kroppen ordentligt!

Träffarna med honom ledde mig till mindfulness och meditation, konsten att kunna dra sig tillbaka (retreat) från tankecirkusen och låta tankarna vara lite för sig själva, att inte följa allt som kommer upp i sinnet, är vad meditation handlar om. Det är inte enkelt i början, att bara vara med sin andning och att varje gång en tanke kommer upp och likt en taxi man inte beställt dyker upp och vill köra en till ett ställe man inte tänkt åka, varje gång en tanke vi ta med oss, att då återgå till att följa andningen. Man kan följa luften som åker in och ut genom näsan, man kan räkna varje utandning från 1 till 5 och börja om. Det kräver träning. I början känns det som meditationen gjort att man tänker mer, i alla fall att man tänker mer på allt man tänker. Men efter ett tag släpper tankarna lite av greppet och de får vara för sig själva och inte längre spela huvudrollen.

Meditation behöver inte vara att man sitter som en kringla i 15-20 minuter varje morgon, själv sitter jag på en stol, det kan lika mycket ”bara vara” med något som naturen, musik eller annat.

Mindfulness handlar om att vara helt härvarande i mötet med det som sker i stunden. När jag äter, äter jag, känner doften från maten och drycken, njuter av varje tugga.

Själv kommer jag att göra klar en stentrappa nerför en slänt på landet i sommar och det kommer kräva min totala uppmärksamhet och att jag helt kan fokusera på varje spadtag, då jag inte är den mest praktiska människan i världen.. Det hela kräver en mindful trappbyggare.

Sommaren är en fin tid att meditera och att vara mindful, att vara härvarande, utan att döma, vare sig det handlar om väder, fotbollsresultat eller någon som kommer på besök.

Jag och mina kollegor på Värdskapet Sverige önskar dig en närvarande ledighet, fri från tiden ett tag!

 

Text: Jan Gunnarsson